Uppbyggnadsträning

Efter välbehövlig vila där otaliga sofftimmar har samlats var det idag dags att krypa ur mysbyxan och hoppa i tightsen igen. En lättare joggtur fick inleda uppbyggnadsträningen och jag är positivt överraskad, jag njöt nästan lite. Frisk härlig luft och skön musik i lurarna. Då kan man se såhär nöjd ut efteråt :) 

Vilovecka

Äntligen har jag invigt min nya matberedare. 

Slog upp en av mina Leila bakar kokböcker och föll för chokladkakor. Enkla att göra och gudomliga att äta. Piffade till dem med mintchoklad och så vips så fick jag min egna lilla knorr på dem.

Gör dem ni med vettja, perfekt till en vanlig onsdag:

Castorama

Castorama... När man inte riktigt kan sitta still på vilan ;)

Slägga är inte riktigt min gren, men jag är ändå sjukt nöjd över mina 21m i ovanstående gren och över 2000p totalt. Låångt över förväntan. Men kanske framförallt så var det sjukligt kul. Rekommenderas! :)

Finnkampen

Jaaaaaaa!

Alltså hur skönt? Mitt mål inför Finnkampen var att avsluta säsongen bra, att ge säsongen det avslut den förtjänar. Men jag visste att det kunde bli tufft. Det har varit en lång säsong, jag har känt mig trött och sliten och veckorna efter VM har huvudet inte riktigt hängt med. Jag har i ärlighetens namn känt mig jättetrött och som jag skrev i förra inlägget har målet efter VM varit att hitta mig själv igen.

Så gissa min lycka när jag på uppvärmningen kände att kroppen var pigg. Jag blev överlycklig! Det är dock inte alltid som uppvärmningen hänger ihop med hoppningen, men även på inhoppningen kände jag att kroppen ville mycket. Jag tog 1.80 lätt i överdragsbyxor och det gav ett skönt självförtroende inför första tävlingshoppet. Jag tror att allt detta gjorde att jag var extra lycklig just i söndags. Att jag kände att jag kunde prestera och att formen fanns kvar trots några trötta veckor. Jag blev så himla glad att jag skulle få avsluta fint. Denna underbara säsong fick sitt körsbär på glassen!

Nu kan jag ta med mig den bästa och jämnaste säsong jag någonsin haft in i uppbyggnaden och just bygga upp mig inför vad som komma skall. För att bli starkare, snabbare & en bättre höjdhopperska. Det finns många fler mål, många fler upplevelser och tävlingar jag vill göra. Jag har aldrig vart mer motiverad än jag är idag.

Vill även passa på att tacka för allt stöd jag fått under denna säsong. Den började lite sömnigt men avslutades i full speed. Tack för att ni trott på mig och peppat mig hela vägen, när det gått trögt och när jag skördat framgång. Tack för allt ni ger mig!

- Stefan, min träningsgrupp, IF Göta, Daniel, familjen, vännerna, jobbet (Riksbyggen), 2xu, Dobsom, Reztart och alla som på små och stora vis peppat live och via sociala medier.

STOR kram på Er

Privat foto

Foto: Ryno Quartz /svensk friidrott 

Foto: TT

Foto: Ryno Quartz /svensk friidrott 

Laddar om och laddar upp

Sedan hemkomst har jag mest fokuserat på att bli "normala sofie" igen, faktiskt inte så enkelt som man kan tro ;)

Första veckan sov jag i snitt 9 timmar per natt, MINST. Toppade med en 10,5:a i helgen som var. Så mycket sömn hör verkligen inte till vanligheten här inte. Men säger kroppen SOV så ska väl inte jag vara den som är den, utan då gick jag och la mig.

Men nu i en sisådär tre dygn har jag sovit som vanligt, ätit som vanligt och faktiskt känt mig som vanligt. Så gött så. Det där med ätandet blev en aning extra speciellt då jag dels inte orkat laga mat (resulterat i nästintill uteslutande hämtmat) och dels i att jag känt mig tom och trött (då fyller jag alltid på så jag ligger på plus). Har inte haft några restriktioner alls. Godis, glass osv. Allt man kanske "ska" undvika inför en tävling (men vem är den där "ska" egentligen?) Allt har gått ner och allt har fått gå ner. Det har lixom räddat mig lite från att få de där totala kollapserna jag känt vara på G på eftermiddagen (då klockan är natt i Kina). Jag upplever dessutom att det hjälp mig såhär i slutfasen av säsongen. Kroppen är mer sliten och även om jag känner att min form finns kvar och dessutom har en topp kvar att hämta så känns det som att träningarna sliter lite mer såhär års. Att jag har lite längre återhämtningsfas än vanligt. Så jag har dessutom varit lite extra noga med återhämtningsmål och snabb middag efter träningen. Det är himlans lätt att glömma den där bananen eller plocka upp köttfärs ur frysen annars ;)

Och som om det vore planerat (det kanske det är, vink vink coach) så känner jag mig som mest som mig själv just idag, just när det står höjdhopp på träningsprogrammet. Dessutom lyser solen som aldrig förr just idag. Hihi, yes, jag är pepp & knasig idag. Ser allt som något med mening, som något glatt och positivt. 

Dagens pass blir mitt sista höjdpass för denna säsongen och även mitt sista höjdpass inför Finnkampen. Bara de är ju PEPP med stora bokstäver. Let's fly :)

Klart jag vill slå Finland, de vill vi alla. Ser som vanligt fram emot denna kamp otroligt mycket. Har ni vägarna förbi stadion i helgen kan jag varmt rekommendera att komma dit och uppleva stämningen. Det är något alldeles speciellt :)

 

Hemma igen

Hej vänner :)

Tack för att ni haft tålamod med mig, har varit fruktansvärt långsam på att uppdatera här. Tack ändå för alla klick och läsningar!

Jag ska försöka förklara lite kort vad som hänt sedan sist. För de första har jag hoppat det där kvalet som var självaste anledningen till min Kinaresa. Det var helt sjukt och fantastiskt kul på samma gång. Jag grämer mig dock lite än att jag var nära finalen. 3cm eller en höjd för visso, eller en placering. Men det som grämer, eller sporrar, har inte bestämt mig vad jag tycker förklarar situationen bäst än, är de faktum att jag verkligen kände att jag hade 1.92 i kroppen den morgonen. Jag var verkligen i form och hade en bra dag. Men det där sista ville inte klaffa, jag hade höjden men inte tajmingen. Så synd. 

...jag väljer nog ändå ordet sporra. Kände det när jag skrev nu, för attans vad jag vill mer! Det kände jag där och då och det känner jag nu. Jag vill göra fler mästerskap och jag vill placera mig bättre och bättre för varje gång. I Prag i vintras kom jag 16e, nu i Peking kom jag 14e, det går åt rätt håll! 

Det finns så mycket annat jag så gärna skulle vilja förklara för er också, känslor, stämning och allt runt om, utanför fågelboet och tävlingen. Men det är oerhört svårt. Det närmaste jag kommit i tanken hittills är: att det är så lika men ändå så olika. Tänk att göra samma sak, plugga, jobba, hoppa höjd, vad du än väljer, precis på samma sätt som du alltid gjort/gör fast du gör det på en helt annan plats, i ett helt annat sammanhang. Vet inte om man förstår något bättre av min förklaring, men typ något sånt kändes det. Det kändes också helt otroligt, ärofyllt, kul och motiverande.

Kram från skoogen