Jag hade sån enorm motivation när jag kom hem från Portland så det fanns lixom ingen broms på mig, det var all in och jag ville öka i allt jämfört med tidigare perioder. Det kändes, det känns än och för den som undrar har motivationen inte avstannat än. När jag är där nere i en djup benböj, kämpar med en frivändning eller har 100 häckhopp kvar och benen vill hellre ligga horisontellt i soffan. Då drömmer jag mig tillbaka, till ansatsbanan i oregon convention center & då är benen med mig igen. Då hoppar vi dedär 100 hoppen och trycker upp den där vikten. För är det något jag vill uppleva igen så är det känslan från mästerskap. Få saker är så motiverande som att få vara med där och få vara i form just precis den dagen. Det drömmer jag om, det tränar jag för, det sover jag för och det äter jag för.
Klyschigt va? Men jag lovar, alla ni/vi som upplevt känslan av formtopp på rätt ställe, ni håller med mig.
Nu ska jag fortsätta med middagen, nudlar & kycklingwok blir det idag. Enkelt gott och näringsrikt.
Kramis på er :)
