Sofie - från Ekshärad & vidare

….. från Ekshärad & vidare.

De är i den lilla byn i Värmlands härliga skogar som jag är uppväxt. En enormt härlig tid! Men vid 16 års ålder och när tiden var inne för att börja gymnasiet valde jag att lämna tryggheten för att flytta till Falun & börja på friidrottsgymnasiet. Falun var dock inte mitt förstahandsval, nääää,  jag kom inte ens in som höjdhoppare. De hör till saken att jag sökte till Karlstad först, men 2005-2006 var ingen guldtid för mig, jag hade inga SM-medaljer & heller inga pers att skryta med. Jag hade gjort 1.64 & det fastnade inte Karlstads friidrottsgymnasium för om man säger så...

Men, kast i allmänhet & KULSTÖTNING som specialgren, det blev det som tillslut gjorde att jag fick en plats på friidrottsgymnasiet (FIG) i Falun. Men jag har aldrig varit den som nöjt mig med att få mitt andrahandsval & efter ett år på FIG hoppade jag mer höjd än jag stod i kastringen. Och på den vägen är det. 2007 tog jag min första medalj på IJSM (i höjdhopp) och OM jag NJÖT. Det är en sådan dag jag aldrig kommer glömma.

Men åren i Falun gick fort & efter 3 år stod jag med vit mössa på huvudet & funderade på vad jag skulle göra härnäst. Min pappa som alltid varit väldigt drivande inom min friidrottssatning tog saken i egna händer & pratade med Per Tedenrud vid en tävling i Göteborg. "Sofie tänkte flytta till Karlstad, kan hon få börja träna med er?" så enkelt var det & plötsligt hade jag en lägenhet i Karlstad, skulle börja på universitetet och tränade med en ny grupp.

Men även dessa år visade sig springa iväg. Efter fem år som en del i Team Fly High var det dags för förändring igen. Fem år där jag utvecklats från 1.71 till 1.90 och lärt mig oerhört mycket om mig själv. Det var en fantastisk tid på många vis. Men förändring är bra. Förändringen kom för mig att innebära såväl ny tränare som ny konstellation i träningsgruppen.

Sedan hösten 2014 tränar jag för en av mina absolut största förebilder, Stefan Holm. I gruppen ingår ytterligare två personer som jag ser upp till väldigt mycket. Evelina Erlandsson och Henrik Thoms. För mig har Stefan alltid varit den svenske friidrottare jag sett upp till mest, kunnat relatera till och som på många sätt inspirerat mig till att verkligen vilja hoppa höjd. Att få träna för honom, med två träningskompisar som ger allt för sin egen satsning samtidigt som de ger mig så himla mycket är för mig ovärderligt. Alla tre är helt fantastiska människor.

Inte undra på att jag trivs! – Nu ska här flygas högt :)

I övrigt (det där livet utanför friidrottsbanan) hittar ni mig på Universitetet om dagarna, är inne på mitt sista år på fastighetsekonomiprogrammet. Ska bli en sån där som jobbar med fastigheter när jag blir stor. Jag bor tillsammans med världens bästa kille (jag har ju valt han själv, eller vi valde varandra kanske man säger, äsch, han är GO) och om ett halvår är jag närmare 30 än 20. Då tänkte jag köpa hus, hund och Volvo. Det är väl sånt man gör när man blir stor?

Nej, det sätter jag på HOLD knappen, will let you know om jag changar min tanke;)

Kram på er!

/Skoogen